Vi var nämligen där igår, för första gången sedan i februari.
Visserligen har vi varit på två ultraljud däremellan och blivit
försäkrade om att allt ser väldigt bra ut, men i alla fall.
Hos barnmorskan ska det tas prover, mätas och vägas.
Smått paranoid undrar man om allt ser ut som det ska,
mår bebisen bra? Växer den som den ska? Lever den?
Smått paranoid undrar man om allt ser ut som det ska,
mår bebisen bra? Växer den som den ska? Lever den?
Eller ja, lever vet jag att den gör,
den sparkar ju hejvilt därinne..
Lättnaden var stor när alla resultat var samlade och
barnmorskan förklarade att jag var väldigt
barnmorskan förklarade att jag var väldigt
normal för en förstföderska. Väldigt betryggande.
Det mest spännande var nog ändå att få lyssna på
lillskruttens hjärta. Fort, fort slog det. Dunk dunk dunk.
Alldeles lagom fort sa barnmorskan och jag nickade
nöjt och tänkte att det måste vara ett riktigt
praktexemplar till bebis det här.
Med sparkande ben och dunkande hjärta och allt.

Inga kommentarer:
Skicka en kommentar