När snön smälter för första gången - ni vet, då hela världen
känns blöt och ful och grå - då kommer vinterilskan och mina
vårkänslor i en rasande fart. Jag vill ha sol, grönska och
värme. Snödroppar. Och helst av allt skulle jag vilja plocka
fram klänningar, gå barbent och känna gräs mellan tårna.. Men,
så kommer de där dagarna, när man vaknar på morgonen och kikar
ut genom fönstret och allt är vitt igen. Mjukt, kallt, tyst och
så kommer de där dagarna, när man vaknar på morgonen och kikar
ut genom fönstret och allt är vitt igen. Mjukt, kallt, tyst och
alldeles vackert. Då kryper vårkänslorna snällt tillbaka in,
långt borta, plötsligt känns det okej med vinter igen, den kan
få hållas lite till. Bara för att den är så krispigt fin,
och varma, tjocka tröjor är ju heller inte dumt..
och varma, tjocka tröjor är ju heller inte dumt..
Jag håller med! Nu längtar jag inte alls lika mycket till våren längre, vintern är inte så dum så länge det finns snö :)
SvaraRadera