Jag älskade att pyssla och leka som barn och lekte nog med
dockor långt mycket längre än jag vågar erkänna. Kunde sitta i
timmar, ensam, och bara rita, organisera mina leksaker eller
möblera om i mitt dockskåp. Eller, springa ute i skogen och
bygga kojor för glatta livet. Och egentligen tror jag att den
där leklusten nog aldrig riktigt helt försvann.. För visst är
något befriande med att bara få vara lite barnslig ibland?
-
Jag tycker verkligen att det är supermysigt att läsa, gosa
och busa med Signe nu, och varje tid har ju verkligen sin egen
charm. Men, ofta kommer jag på mig själv med att tänka på hur
roligt det ska bli när hon blir lite större och vi kommer kunna
pyssla och leka tillsammans - ni vet - ha låtsas-picknick och
tebjudningar, bygga koja under bordet och leka sjörövare eller
affär eller mamma, pappa, barn med hennes dockor. Längtar! Om
hon nu går med på att leka med sin lilla mamma då förstås..

Jag får oftast vara med och leka. Men ibland säger E "mamma jag vill faktiskt leka själv nu" eller "nu vill jag vara för mig själv!" och pang så är dörren stängd... =)
SvaraRaderaHaha, söta! Skönt att de kan leka lite på egen hand också kanske ;)
Radera