Att sova eller icke sova

Efter en helg med galej och sömnlösa nätter kändes det oerhört 
lyxigt att få vakna upp efter åtta timmars sömn i morse, med bara 
två små korta Signeavbrott.. Glad mamma, glad tjej. Sömnbrist är 
det annars gott om för tillfället och det sätter sina spår. Kan 
jag kommunicera utan felsägningar, eller avbrott på grund av att 
jag helt enkelt glömt bort vad jag vill få fram, så är det en 
stor bedrift. Sen blir ju både jag och Signe lite lagom griniga 
när vi inte sover så bra, tur att vi har Rickard. Pappa säger att 
vi systrar började sova ordentligt vid fyra års ålder, så om 
drygt tre år kanske jag kan börja bete mig och prata som en 
normalt fungerande människa igen.. Tills dess är det bara att 
gilla läget, jag har ju i alla fall världens sötaste och 
underbaraste lilla anledning till mina sömnproblem..