Snöfall

Natten som var bjöd inte på särskilt mycket sömn. En
snörvlandes och ledsen liten fröken höll oss vakna länge,
länge. Trots att det var aningen frustrerande att ligga där
i sängen timme efter timme och vrida, vända och trösta så
hade vi i alla fall väldigt vacker utsikt. Utanför fönstret
virvlade de första snöflingorna förbi. Dalade dansandes ned,
tyst, tyst. När vi väl somnat väntade jag mig inte att så
mycket snö skulle ligga kvar på marken. Lite tidigt kan
tyckas men åh så mysigt! Signe och jag var tvungna att gå
ut och undersöka det vita täcket. Det var med skräckblandad
förtjusning Signe tultade runt i snön. Ramlade, grät, reste
sig och sprang skrikande av glädje fram över gräsmattan.

Tänk när snön kommer på riktigt - pulka, snögubbar och bus.
Jag vet, det är bara oktober. Men nu längtar jag.

På riktigt.