-
Händelsen var snart på tidningarnas förstasida.. En dag i backen fick vi höra att Tusenmetersliften hade rasat ihop(!). Det hann gå många tankar genom huvudet i det ögonblicket, tänk om det är någon från lägret som var där, tänk om någon var skadad.. Telefonerna gick varma i några minuter till syskon och ledare över hela liftsystemet och snart kunde vi alla andas ut, ingen hade varit där och ingen var skadad. Tack Gud! Skador blev det tillräckligt många på annat håll ändå! Årets läger bjöd nämligen på ovanligt många turer till vårdcentralen, vilket aldrig är speciellt kul. Det var turligt nog inga livshotande skador men en hel del stukningar, utslagna tänder och knäskador satte stopp för mångas karriär i backen. De flesta hade trevligt ändå vill jag tillägga, även om de nog hellre skulle spenderat några fler dagar på skidor.
-
Jag spenderade större delen av tiden i backen med tjejerna; syster och kusin med co. Var väldigt nöjd med det, har sällan varit så nöjd med åkningen som i år! Det hjälpte förstås att solen strålade nästan hela veckan och att underlaget för det mesta var riktigt, riktigt bra! Kameran var framme mer än vanligt, trots det var jag arg på mig själv efteråt för att jag inte varit mer flitig. Har lyckligtvis en söt kusin som kompletterade mitt bristande engagemang väldigt bra, så bilder som håller minnena vid liv finns det gott om! Tack tjejer för riktigt bra och mysiga dagar i backen!
-
Hela veckan är vi indelade i olika grupper. varje år har dessa grupper ett tema och i år hade vi gruppnamn som bland annat Va?, Hur sa? och Ursäkta?. I gruppen samlas man lite då och då och har diskussionssamtal efter de olika undervisningspassen i veckan. Gruppen har även olika ansvarsområden att ta hand om, så som att diska, bära ut fika till bussen och städa toaletter.. Just det här med toaletterna var vår grupp experter på. Vi delade upp oss och tog några toaletter var och var nöjda med resultatet överallt. När vi sedan samlades i gruppen på kvällen frågade vi alla hur det gått och fick ett lite oväntat svar av två killar i gruppen, Jo, det gick bra. Men det tog ju så sjukt lång tid, vi höll på i typ TVÅ TIMMAR!! Två timmar på en toa måste ju betyda trubbel så vi blev tvungna att nosa vidare i den storyn. Det visade sig att killarna hade - all cred för deras ambition - hällt i aningen för mycket av fel rengöringsmedel i toaletten. När det sedan var dags att spola hände något grabbarna inte riktigt väntat sig. Skum bubblade upp i och över toan och plötsligt var det skum överallt. Pinsamt tyckte våra två entusiaster och låste sedan in sig på toan i förmodade två timmar för att bli kvitt allt skum.. Killarna var inte så nöjda men det var resten av lägret som fick ta del av storyn sista kvällen och grabbarna belönades med diplom för Veckans Bubblare.
-
Varje kväll under hela veckan avslutar vi dagen med en andakt. Vi sitter i en stor ring i matsalen och sjunger tillsammans, någon delar en tanke eller berättar en historia och allt är bara bra. Stämningen under andakten, när alla är trötta tillsammans, är helt fantastisk. Jag har nog inte upplevt något liknande någon annanstans.. Det känns så otroligt fridfullt att få sitta där och tända ljus och uppleva någon slags enhet med allihopa, även fast vi är så olika - och det tackar jag Gud för.
-
Sist men inte minst - MATEN! Helt outstanding. Det finns nog inget läger i hela världen som har det så bra som vi vad gäller maten. När man pratar om Åre-veckan innan är det oftast tre saker som nämns; skidåkningen, andakterna och maten. Vi har två helt suveräna kvinnor som är med och lagar mat till oss hela veckan, de brer våra smörgåsar och packar våran matsäck. Vi har blivit serverade porterstek och fläskfilé och haft dessert till så gott som varenda måltid. Och vid varje frukost, när vi kommer ner trötta och buttra, står de där med ett leende och önskar oss god morgon och frågar hur vi mår. Detta är ett otroligt privilegium som vi uppskattar så mycket mer än vad som går att uttrycka, detsamma gäller våra busschaufförer. Utan så glada och entusiastiska människor skulle lägret vara långt ifrån så fantastiskt som det är idag. Ni är guld värda ska ni veta!
-
Imorgon ska vi ha återträff med gänget igen! Hoppas att så gott som alla dyker upp, tror det kan bli fasligt trevligt!
-
TRANSLATION
Tomorrow we're having a hangout, or reunion, with the camp from Åre. And, surprise - I'm really exited about it! The week we had there was such an amazing adventure and I truly enjoyed every minute of it. Even the times when I was tired and we had to take people to the hospital. Everyone kept such a good spirit throughout the week and we had so much fun sharing everything together. The food was amazing, so was the slopes and the fellowship. I could talk and talk and talk about this week forever, but I won't. None of you would stick around for such sentimentalizes.. I just hope you have experienced something similar to what I feel about this camp, if you have - you know what I'm talking about. If not, I really hope you will some day! Hanging out with God and sixty crazy different individuals is nothing short but amazing!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar