Making peace with a beautiful, stressful mind

I måndags var jag på arbetsintervju. Inför sommaren. Så nu har jag industriell sysselsättning i juni och lite framåt om jag så vill. Det känns skönt, skönt att någonting är stabilt framöver. Att det i alla fall finns ett jobb som väntar, även om det inte finns så mycket nu. Visst är det roligt att vikariera och barn är ju fantastiskt roliga att vara med, men oj vad det sliter att aldrig riktigt veta hur morgondagen ser ut. Jag som gillar att ha saker och ting planerade blir ganska lätt trött när de inte är det.. 
-
Jag läste någonstans att arbetslöshet är en av de största stressutlösande faktorerna i vårat samhälle och i våra relationer. Det ligger nog något i det. Jag vet inte om jag helt kan klassa mig själv som arbetslös, men anställd, det är jag ju i vart fall inte. När jag är stressad eller sliten tenderar jag att bli närmare handlingsförlamad, i huvudet har jag alla tusen saker som jag borde göra men ingenting omvandlas till handling.. Jag borde söka fler jobb. Jag borde ta mer ansvar. Jag borde vara mer ekonomisk.  Jag borde spendera min tid bättre. Jag borde, jag borde. Någon kanske känner igen sig? Dessa borde är ju inte dåliga i sig utan det är väl snarare motivationen bakom det gäller. Bara så det blir sagt. 
-
Det är konstigt att arbetslöshet kan utlösa mer stress än arbete, man tror ju lätt att det är tvärt om.. Och det kan det säkert vara i vissa fall men de dagar jag jobbar känner jag mig alltid mer handlingskraftig och drivande än då jag har flera sysslolösa, arbetslösa dagar hemma. Då tenderar nämligen allt att gå i slow motion istället. En hel dag hemma kan cirkulera runt att skriva en enda ansökan eller att bara få undan disken. Första delen av dagen består av "jag borde göra" och andra halvan består av "jag borde ha gjort". Sorgligt. Men sant. Så ser det ut för mig ibland.
-
Stress kan begränsa en människa något enormt, i små doser kan den nog vara drivande och till och med bra, men under en längre period är den just inget annat än stressig och tärande. Alla går nog igenom mer eller mindre stressiga eller jobbiga perioder i livet mer eller mindre regelbundet.. Arbetslöshet är ju bara en stressfaktor vi kan stöta på och det råkar vara den som ligger mig närmast till hands. Visst är det jobbigt ibland men absolut inte hopplöst. Det mesta går ju över tills vi gifter oss och resten går över lite senare. Kloka ord från klok far.
-
Det bästa jag vet som alltid gör gör alla svårigheter lite lättare är att ha någon att dela dem med. Som med alla andra problem i världen känns de lite mer överkomliga när man fått snörvla på någons axel och få ur sig vad det är som känns så jobbigt. Fast ibland drar jag mig för att göra det. För jag vet att så många gånger när jag stressar upp mig över något så är det så urbota löjligt att när jag sedan säger det högt till någon (läs: Rickard) så vill jag bara skratta åt mig själv.. Det är ju egentligen bra, för när man sätter ord på något känns det helt plötsligt så mycket mer greppbart. Lite mindre stort och ouppnåeligt. Till och med arbetslöshet kan få kännas lite mindre oroande. Man kan ju alltid välja om man vill se möjligheterna eller svårigheterna i sin situation..
-
Inte vet jag om allt det här ordbajsandet är till någon större nytta för någon annan än mig själv men det spelar inte så stor roll. Ibland är det bara skönt att skriva av sig lite - det är ungefär som att prata, det ger perspektiv. Och man mår bättre när man är lite genomskinlig. Dessutom fick ni ju läsa om något annat än Åre för en gångs skull..
-
TRANSLATION
In order to translate this, I actually think Google Translator does a better job than me.. Sorry guys!